Lim av denna typ är inte baserat på isocyanater. Vilket i sin tur innebär att denna limtypen inte omfattas av "härdplastreglementet", vilket innebär att man slipper märkning och krav på regelbundna hälsoundersökningar. MS-polymerlim har sitt ursprung i Japan från 1970-talet. Förutom att vara ett bra lim till jordbävningsområden, utvecklades det för att kunna vara ett alternativ till silikonlim. Detta för att silikonlim kan ha problem med övermålningsbarhet. Det utvecklades också för att vara ett alternativ till PUR-lim (Polyuretan), som kan vara känsliga för UV-ljus. MS-polymerlim bygger på en härdningskemi som inte innehåller några isocyanater. Det är en reaktiv polymer som består av PPO, polypropylenoxid, samt dimetoxisilyl som funktionell ändgrupp på molekylkedjan. Limmet finns i en- och tvåkomponentsform och härdas liksom PUR-lim vid rumstemperatur.

Vänta alltid minst 12 timmar från limning innan ett test av hållfasthet görs. Vissa limningar kräver upp till en vecka för att uppnå full styrka (se datablad). Det finns ingen riktig bra metod ännu som kan bestämma hållfastheten i en limfog. Det bästa sättet är förstås att t.ex. göra ett dragprov. Men då kan inte detaljen återanvändas. Andra metoder som används: Knacknings- och sporremetoden görs genom att knacka på materialet med ett metallföremål. Då kan man höra ett annat ljud vid limfel. En vakuumklocka flyttas över materialet och vid limfel suger den upp en del av materialet och avger ett värde. Vid användning av ultraljud, värme eller IR-kamera värms först materialets yta upp och sedan ser man på temperaturskillnaderna var limfelen uppstått.